M24KC sett ur en S.U.P:ares ögon

Jag ställde upp på M24KC för att jag ville utmana mig själv och göra något positivt för Stand Up Paddling som sport. Dessvärre inte är S.U.P lika stor här i Sverige som i USA så detta var en fantastiskt mölighet "to raise awareness". Jag var dock inte den enda s.u.p:are som ställde upp. Jono Jack och Samuel Furman fr S.U.P Malmö var också med. Vi fick fantastiskt fint stöd fr alla andra paddlare under tävlingen. En och annan trodde dock vi behövde vågor för att ta oss fram, men detta är ett mycket vanligt missförstånd när det gäller S.U.P.

  
Inför tävlingen förberedde jag mig så gott jag kunde genom att bl a scanna in kanalen med syfte att hitta mina svaga punkter. Under tävlingen visste jag precis vid vilket varv min kropp skulle få för sig att "vilja" lägga av. Jag var förberedd på det mesta utom det monotona i tävlingen. Att paddla runt, runt och runt började kännas påfrestande redan efter 5:e varvet. Jag hade dock bestämt mig för att paddla 60km och för att lyckas med detta behövde jag 14 varv. Under inga omständigheter tänkte jag åka hem utan att ha paddlat mina 14 varv så det gällde att hålla ut och bita ihop trots smärtorna som började kännas mer och mer efter 11:e varvet. Både Jag och Samuel lyckades med drygt 63 km och blev mycket nöjda. Jono var tyvärr tvungen att lämna oss tidigt under tävlingen. Var jobbigt? Näe,jobbigt var det inte. Att paddla så länge stående där du ständigt balanserar är inte jobbigt. Det var fantastiskt kul, men visst kändes det tungt och smärtsamt i slutet. Att paddla stående under 14,5h som det blev i mitt och Samuels fall är bara en bråkdel av det man kan göra med S.U.P. Går det att paddla en längre sträcka? You bet! Denna gång nöjde vi oss med 14 varv, men jag funderar redan nu på träning och vilken typ av bräda man skulle kunna ha så att vi tar silver nästa år. Så vi får se. Det är möjligt att ni får se s.u.p:are nästa år igen!

                                               //Madelayne